Varför?

Jag fick frågan idag om jag började med LCHF för att må bra eller för att gå ner i vikt.

Svaret blev direkt för att gå ner i vikt.
Men med denna viktnedgång så mår jag ju så mycket bättre.

Men självklart var det vikten som var avgörande. Men observera att jag haft detta i tankarna under en låååång tid innan jag satte igång eftersom jag inte vill få återfall efter 2 månader och då gå upp alla kilon igen + garanterat några till.

Om man nu som jag har fyllt 41 år och inte är nöjd med sockermissbruket och kroppen så är det faktiskt dags att sätta fart!
Och nu har jag varit med om många frestelser... men har stått emot för att jag absolut inte tycker att det är värt det.
Det är INTE värt att äta pepparkakor (jag  har bjudit på det i butiken ikväll och det luktade så gott!) framförallt är det inte värt det eftersom det absolut inte räcker med EN pepparkaka.
Jag har ingen lägre gräns som säger: -Ta bara en kaka inte fler. Har jag väl börjat så fortsätter jag.

Finns inget lagom i min värld alls. Igår var jag på tjejkväll på Solvalla. Det bjöds på fördrink.
Rosévin och fanta.
Drack jag det??? JA DET GJORDE JAG!!! Manmåste göra något sådant ibland. Annars kommer det aldrig funka vidare livet.
Men däremot så åt jag inte desserten.
Själva maten bestod av en tapastallrik med blandat gott på.

Vi fick även en goodybag (stavas det verkligen så?) Men 2 chokladkakor och dajmkulor i.
De ligger i kylskåpet nu :)
Och där ligger dem bra.

Idag fick jag av världens bästa Eva, squashsoppa som jag ska äta till lunch imorgon!
Om ni har tur kanske ni kan få receptet av henne här men det kan lika gärna vara hemligt :)