3 år senare

Jahapp........ Vad säger man.... Jag har precis läst igenom alla mina kaxiga inlägg tidigare i denna blogg när jag gick från, i mina ögon en "tjockis" till en smalis.

På dessa 3 år har det hänt mycket i livet. Precis som för alla andra människor.
Men vi är alla skapta på olika sätt med olika styrkor o svagheter.

Det första som hände var utmaningen att försöka hålla den vikten jag hade kommit ner till.
Stört omöjligt eftersom jag som människa fungerar som så att när jag nått målet så slappnar jag av.

Jag började tillåta mig lite mer o mer avsteg från lchf kosten vilket betyder att jag stoppade i mig liiiite mer kolhydrater än jag hade gjort under tiden som jag rasade i vikt.

Med andra ord så gick jag upp lite i vikt men där hade jag faktiskt världens bästa ursäkt!!
Ursäkten bestod i att det var ok att gå upp något kanske i värsta fall några kilon eftersom jag ville hitta en vikt som jag kunde fortsätta leva med.

Under dessa 3 år har jag även gått igenom en operation där livmodern togs bort som höll på att sluta i graven efter komplikationer.

Jag har slutat att röka.......... Det är, på riktigt, mycket lättare att gå ner i vikt när man röker eftersom man alltid har en belöning i cigaretterna och blir man  hungrig kan man alltid ta en cigg så går den värsta hungerkänslan över.
Cigaretter kan faktiskt trösta det mesta som händer i kroppen.
Jag brukade få i mig ca 2 paket om dagen. Mycket belöningar blev det!

När man gör saker i livet som på något sätt blir livsavgörande så reagerar huvudet lite som det vill.
Med livsavgörande menar jag stora saker som händer i livet och som faktiskt känns lite som på liv eller död.

Mina 20 kilon som jag jobbade bort är tyvärr tillbaks.
Jag har självklart ursäkter för detta och jag kommer absolut skylla en stoooooor del av detta på de satans ciggen som fungerar som belöning, tröst, uppåttjack, sömnmedel, sällskap..... Jag kan hålla på hur länge som helst o analysera ciggen och det ska jag men inte i detta inlägg.

Jag är väldigt hård mot mig själv vilket gör allt mycket jobbigare och jag ser tyvärr mina 3 år som ett litet misslyckande efter jag gärna hade velat visa hela världen att man kan gå igenom en operation, sluta röka och lite andra saker utan att gå upp i vikt.

Tyvärr så funkade det inte som jag önskade. Vet du, det finns ingenting som går av sig själv utan att vi får jobba hårt för det. Så enkelt är det.

Det sjukaste av allt är, som gammal rökare, att jag, på något sätt tror att jag kunnat behålla min smala kropp om jag fortsatt röka.
Kanske..... Kanske inte...... Jag är glad över att INTE vara en slav under nikotinet men tyvärr är jag tillbaks till att vara en slav under sockret istället.

Men precis i detta nu tar jag på mig joggingskorna och går ut på en powerwalk för jag har inte tränat sen i höstas av olika anledningar eller om man kallar anledningar för ursäkter istället så går det lika bra.
Jag har precis sett en film på SVT som heter Sockerfilmen. Väldigt intressant och jag vågar inte ens tänka på hur det ser ut inne i min kropp efter allt socker som återigen fått tagit över mitt liv.

Men som sagt..... Jag beger mig nu ut på en liten motionsvända.

Varje dag är en liten kamp! Bilder Efter och Före.

Oktober 2012 :) Efter exakt ett år med ny livsstil vad gäller ätande så stod jag här i Spanien 20 kilo lättare.

 

Augusti 2010... då hade jag bestämt mig för att "så här ser jag ut" Och jag trivs med det!!! eller inte..... vem försökte jag lura? Endast mig själv naturligtvis! Ett försvar för sig själv eftersom jag visste att jag skulle mycket väl kunna banta och tappa i vikt för att sedan gå upp kilona igen.

 En sak ska ni veta.... att lägga ut dessa bilder har tagit lååååååång tid. För att bearbeta ut hur jag såg ut men inte trivdes med mig själv. I min värld så var det ingen som såg hur jag såg ut :) Förmodligen så var det dessa bilder som fick mig att börja fundera sakteliga (det tog 1 år till innan jag tog itu med det hela) på att så här kanske jag inte ska fortsätta leva om jag vill kunna röra mig utan att stånka och stöna.

 Eller att ha alla smärtor som jag hade på den tiden i fötter och rygg.

Jag ska förstora dessa bilder och göra en fin tavla hemma. Bara för att påminna mig om att det INTE är värt att fastna i sockerträsket igen.

När jag hade nått min botten (de flesta tyckte att jag var för smal då) så nådde jag faktiskt 59,3 kilo. Men jag räknar från 60 kilo istället för den vikten på 59,3 var kanske en dag och då räknas den inte.
Idag väger jag 63 kg.
Jättevanligt att man går upp ett par kilo men det får INTE bli fler!!!

Jag har haft en svacka på ett halvår. Knäckebröd åker ner i magen och eftersom jag inte har något stopp så åker det ner minst 6 skivor på en gång.
Och efter 3 timmar så är jag ju hungrig igen för det ser ju kolhydraterna till att fixa.
Vad gör man då om man inte planerat bättre??? Jo... då går man till knäckebrödet igen. Man börjar med att lägga fram 2 skivor och tänker att........ jag ska bara äta dem här...... men det går jättefort att stoppa i sig 2 knäckeskivor!! Då tar man 2 till....... och om man inte är nöjd där...... vad tror ni att man gör då???

Sen har jag tyvärr stoppat i mig choklad på jobbet.... vi har jättegoda chokladstrutar med endast 12 praliner i :) endast 12 st!!! Det är väl inget??? Men om det blir för ofta och att man får tankarna att jag är värd det....... inte bra! Det är ju här mitt missbruk kommer in.... det finns ju inget som helst stopp!!!

 

Näääää..... nu är det strikta regler som gäller. Nu ska kroppen snabbt tillbaks till ordning och reda!!
Periodisk fasta som alla andra bloggare håller på med :) Att äta mellan 12 och 20 på dagarna.
Och då äter jag INTE mycket. Eller... lunch och just nu blir det ägg för att det ska vara enkelt och för att det är nyttigt. 2 ägg med majonäs är det som gäller.
Sen blir det middag. Och då måste jag återgå till att sluta äta när jag inte är hungrig längre.
Måste äta saktare..... måste måste måste.... fast egentligen så ser jag det inte som måsten.
Återigen.... det finns inte en normal människa med sån kropp som jag har som inte behöver tänka på vad de stoppar i sig om de vill fortsätta vara smala.
Enkelt!!! Livet är inte svårt egentligen! Det är bara gamla vanor som är svåra att bryta.
Det är ditt och mitt val hur vi ska må och se ut.
Mitt val är att se ut som på bilden!! Ditt val är upp till dig själv sålänge du mår bra! :)

Alltid lätt när man rasar i vikt

men när man slutat gå ner i vikt och vad jag förmodar är min målvikt eftersom jag inte tränar något.

Så kan man tycka .... börja träna då!! Om jag skulle börja träna så skulle jag kunna, förhoppningsvis :), få bort det där överflödiga fläsket/huden som hänger lite runt omkring på kroppen.
Jaaaa...så kommer folk som känner mig säga att jag överdriver. Då får ni tycka det då! Detta är ingen överdrift.

Men jag väljer att prioritera bort min träning eftersom jag väljer ett annat liv.
Om jag ska prioritera in träningen så måste jag för tillfället få 6 timmar till per dygn.
Då var det avklarat.

Som hösten, vintern och början på denna vår har tagit sig ut så har jag haft galet mycket jobb och extrem mental påfrestning med tanke på vår expandering med en butik till här i väsby.

Vilket betyder att jag jobbat ännu mer än gjort tidigare och varit väldigt stressad psykiskt över att allt ska gå ihop sig både ekonomiskt och att kunderna ska hitta hit och tänk om vi gjort fel eller tänk om vi gjort rätt (vilket jag tror) men att vi inte orkar fortsätta förrns folket har hittat hit.

Detta innebär, för lite sömn. Eller.... jag kanske inte tycker det egentligen för jag tycker sömn är helt meningslöst för livet är för kort för det. Men alla andra säger det :)
Sen har jag inte varit hemma och lagat matlådor som skulle underlätta livet så sjukt mycket mer.

Vad tror ni man gör då när man nått en fantastisk vikt?? Man börjar unna sig något annat.
t.ex så har det varit mycket lättare att knäckebröd med pålägg istället för att bara äta ägg.

Nu ser jag att det verkar sjukt tråkigt att äta enligt low carb sättet eftersom det verkar som om vi bara äter ägg :)
Så är inte fallet.
Men hur som helst så har jag börjat äta knäckebröd. Eller..... jag har ju slutat igen såklart!! Iaf för ett tag..... nänänä.... fast hur strikt kan man vara??
Struntsamma. Jag åt knäckebröd under julen som en liten galning.
För er som kan äta en eller två skivor knäckebröd säger jag bara: Grattis till er!!
Jag kan absolut inte göra det och det är ju därför som jag såg ut som jag gjorde innan jag tappade 20 kilo.
Vet ni mer vad som händer när man äter kolhydrater?
Joooo... man blir hungrig mycket fortare och har man då inget annat att äta på jobbet så drar man till med lite mer knäckeskivor :)
Ni ser tendensen va??

Nu när jag skriver ner det så ser att jag att det ser lite fjantigt ut, eller rättare sagt.... vilka ursäkter... men ibland hamnar man vid olika illa cyklar i livet och man kan absolut planera mer.
Men min prioritering då blev att släppa på kolhydraterna in i min kropp.
Nej jag har inte ätit potatis eller pasta eller annat men det har ingen betydelse. Jag vill INTE hamna i mitt beroende igen!

Vid ett annat blogginlägg här en annan dag ska jag berätta om hur det känns att sockeravtända.
Och det kan absolut ingen människa förstå om ni aldrig provat!!
Jag ska inte ner i sockerträsket igen!!

Så kanske ni tycker att jag inte ätit socker utan bara knäckebröd.
Vet ni vad kolhydraterna i knäckebrödet gör för min kropp?? Påverkar blodsockret så jag räknar absolut kolhydrater till socker.
Nya tag!! Jag har absolut inte gått upp en massa i vikt men om jag ska fortsätta på detta sätt så kommer jag göra det.

Jag måste få mitt huvud till att tänka att mat ska jag ha för att överleva och inte tänka på mat eller saker att tugga på hela tiden.

Vad händer med kroppen??

Detta undrar jag ganska mycket över.

Det är en sak att man rasar i vikt genom att lägga om sin kost :) (-20,7 kg) men att det ska en massa "komplikationer" av viktminskning!!

Jag har i 9 veckors tid haft någon slag nackspärr som på nätterna genererar i att jag knappt kan lyfta mitt huvud från kudden.
Jag trodde i ett skede att det berodde på Lchf loppet som gick av stapeln i augusti. Lite träningsvärk sådär.

Men hallå!! Inte hur länge som helst va?? En läkare som jag gick till när jag började känna att det gått för lång tid med värk sa att när man går ner massor i vikt så tappar man även muskelmassa.

Jag tänkte att att min nacke nu i värmen (är i Spanien knappt en vecka) kanske skulle bli bättre men så är inte fallet tyvärr.

Igår morse fick jag sån energi kick av att vara här så jag tog på mig joggingskorna för att bege mig ut på "powerwalk" till stranden. 1,7 km ner för berget och sen samma sträcka UPP för berget.
Inga problem alls :) efter lunch hade jag fortfarande energi så jag tog på mig joggingskorna igen för en snabb promenad nerför berget till havet.
Låg och solade och hade det skönt i sanden.
Skulle bada i havet såklart för att få en skön solbränna tills jag kommer hem igen med saltvattensbränna.

Det var ju svinkallt i vattnet!!!!
Jag är INGEN badkruka!!
Men jag kom inte i!!

Ringde på skjuts hem för att inte sinka brännandet i solen med kläder på kroppen utan snabbt komma hem till poolen för att fortsätta sola och bada.

Stoppar ner fötterna i poolen...... Svinkallt!!! Sa jag att jag INTE är en badkruka??? Alltså allvarligt. Vad händer??
De som jag besöker här i Spanien badar varje dag och DE brukar vara badkrukor!! De hoppar i utan problem.

Vad är det då som händer??

Nu är frågan. Är det för att jag INtE har någe vidare underhudsfett kvar på min kropp som jag helt plötsligt blivit en badkruka???

I sommar har jag haft den bästa solbrännan någonsin i mitt liv. Är det lättare att bli solbränd när solen inte har lika mycket att bränna på??

Ni får gärna tycka att det är superfåniga resonemang men det bjuder jag gärna på :)) jag är helt allvarlig.

I morse när jag vaknade hade jag galet ont i höfterna. Visst... Jag promenerade mycket igår men vad sjutton!! Jag sprang 6 km i augusti ganska så otränad och hade knappt träningsvärk efteråt.

Jag är tvärsäker på att kroppen har så himla mycket att ställa in sig på eller efter nu när den är så mycket lättare.

Och inget fett som tar bort kylan från vattnet :)) en annan dag när jag sitter här lika avslappnad så ska jag analysera maten på flygresor och utlandet.
Analysera dessa förbaskade kolhydrater och socker som gör mig tjock!!! Ja, inte nu alltså och förhoppningsvis aldrig mer :))

Det uppdateras rackarns dåligt här men det beror på att jag har väldigt mycket jobb eftersom vi utökat vår rörelse från en blomsteraffär till en present/inredning/balkong/trädgård/pryl butik precis bredvid vår blomsteraffär. Det är en massa fix med det kan man säga :)

 I helgen har vi iaf varit på kryssning, personalen och jag. Och tänk att jag har sådana problem med kläder!!!
Jag har av förståeliga anledningar vuxit ur min garderob. Eller vuxit ur är ju fel att säga eftersom det är kläderna som är för stora. Detta innebär att jag måste skaffa ny garderob. Och jag har ett varumärke här i Väsby som mycket mycket färgstark. Och när jag springer i affärer så finns det faktiskt inte så mycket färgstarkt att hitta i klädväg. Jo, ok, det finns lite kläder men då har jag helt plötsligt hamnat i situationen med att jag faktiskt ska fylla 42 och inte vill se samma byxor som jag har på mig på en 15 åring.

Förstår ni dilemmat?? Kunderna påpekar alltså för mig att jag har för dåligt med färg på mig.

Denna outfit tog mig en halvtimme att hitta hemma. Kjolen är säkert 15 år gammal och den har jag faktiskt haft med mig även som "tjockis" (observera nu att ordet tjockis är för mig själv och ingen annan och jag måste använda det för att aldrig hamna i socker och kolhydrat träsket igen)

Jag hittade några VITA klänningar. Vita!!! Jag har väl aldrig klätt mig i vitt??!! Men då får man börja med fler accessoarer istället :)) Lös problemet!!!
Storlekarna som jag införskaffar kläder i nu är........... SMALL!!! Förstår ni??? SMALL???!!!
Så jäkla häftigt!!
En av klänningarna blev storlek... HÅLL I ER!!.... storlek 36 :)))

Det är helt galet!! Och... jag är så jäkla snygg nu!!! Nu låter det säkert jätte kaxigt men om jag gått ner 20 kilo så kan man inte låta bli att titta på sig själv och konstatera att det verkligen är så.

Och det bästa av allt är att jag står för det!! Vissa kunder tror till en början att det handlar om min frisyr.
Min frissa får mycket cred :)) Men när jag talar om för dem att det inte bara handlar om en galet duktig frissa så.... Varenda dag får jag påpekan om håret och hur smal jag är.

Berömmet som kommer är hela tiden... men oj.. jag kände inte igen dig. Har du bytt frisyr? Men du var väl inte blond när vi sågs sist (har varit blond i ett år och många kunder är stammisar och har sett mitt blonda hår) Men håller du på att försvinna??? Nu måste du vara försiktig!! Men oj, vad snygg du är!!! Men vad SNYGG du är!! Vad har du gjort??

Och det är viktigt för mig att vara snygg i min yrkesroll. Jag står på en scen varenda dag i min rörelse.
(jag hade gärna blivit artist eller skådis och stått på scener och lekt teaterapa men så blev det inte) Jag får istället stå på scenen i butikerna varje dag eller när jag är ute i näringslivet i Väsby eller var jag nu är någonstans eftersom jag är överallt.

Och om någon tror att jag börjar bli för självgod så..... Jag är så stolt över min viktminskning som inte varit jobbig någonstans (vad jag kan minnas) kanske lite då ibland men så funkar ju livet :) Stolt över att kunna ta kontroll över sockerhelvetet och kolhydraterna som gör mig svullen och binder en massa vatten.
Näääää...... aldrig mer!!! (fast man ska aldrig säga aldrig) Fast det gör jag nu!!!
ALDRIG ALDRIG ALDRIG MER EN STOR PINGLA!!!

Bergs slussar UTAN glass!!

Vi har en liten minisemester. På väg till Nässjö. Jag är en hysterisk fika fröken och vill fika överallt.
Och jag kan fortfarande fika överallt men inte äta allt det där goda jag åt för -20,2 kg sedan.

Sambon "fuskade" och tog glass. Fast bara 2 kulor. När jag tittade i glassmenyn så nästan rann det ur munnen.

Herreguuuuud vad mycket gott!!! Och jättestora glassar!! Förra sommaren så hade jag nog tagit den största men i år nöjde jag mig med en latte.



Men, på riktigt... Det är tufft att stå emot sockret!!
Men den klänningen som jag har idag tillåter inte en massa onyttigheter!!



Så..... Inget socker!!!!




Nu njuter vi av livet och far snart vidare på vida färden :)) lunch blev förresten lowcarb burgaren på Max i Nyköping.
Så mycket godare än i Arninge och barkarby :))

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är nog odödlig tror jag bestämt!!!

Såhär avslappnad var jag faktiskt i morse innen vi begav oss in till Karolinska för att träffa bröstkirurgen.

Fast knölarna hittar jag knappt längre.

Eller rättare sagt. Knölar överallt skulle jag vilja säga. Det känns som om brösten minskar för varje dag som går nu. Alltså... det grammen som försvinner lite då och då behöver absolut inte lossna från brösten! Det blir ju ingenting kvar!! Det finns fortfarande lite att ta från magen så det skulle vara bättre men det får tydligen inte jag bestämma :)

Träff med bröstkirurg som knådade igenom brösten totalt och som inte hittade någon konstig knöl alls. Ner till mammografin och där fanns det heller ingenting för att sedan avsluta med ultraljud.

Inga knölar någonstans!!!!! Jag är ODÖDLIG!!! Måste firas!!! Det blir till att fira i helgen med besök i Nässjö till min dotter och sedan Ullared :) Så får det bli!!

Men det roligaste var när jag pratade med doktorn om knölarna. Jag är så säker på att det har med min viktminskning att göra. Mensen har gjort precis som den velat i ett halvår och då betyder det ju att något är lite konstigt. Alla mina värden hos alla doktorer är utmärkta så jag har absolut inget fel någonstans.

När jag berättade att jag gått ner 20 kg!! så höll hon nästan på att trilla av stolen och höjde rösten...... 20 kg!! vad har du gjort då??? svält dig??

Jag som knappt varit hungrig sedan jag började tappa i vikt med min nya lchf livsstil :)

Men en sak kan jag säga... mammografin är trevligare att göra när man har mer fläsk på kroppen eller iaf i brösten. Röntgensjuksköterskan fick rappa på i fötterna när bilden skulle tas så jag slapp stå där för länge.

Sååååå..... vilken erfarenhet rikare jag är nu!! Det är lite konstigt det här.. jag vet att jag är extremt öppen med massa saker. Och när jag nu pratat med folk om knölen i bröstet så visar det sig att nästan var och varannan människa haft godartade knölar i brösten.

De som haft bröstcancer vet man ju om såklart av olika anledningar.

Knölar i bröst och städhjälp i hemmet är alltså något som folk inte pratar om. När vi hade en "Rut" hemma så visade det sig att det hade var och varannan människa även där :) Men ingen ville prata om det för det var lite skämmigt.

Jag har tydligen inga hemligheter och tror tydligen oxå väldigt höga tankar om mig själv att folk ska vara intresserade av att prata med mig om såna här saker :))

Jaja... om man inte pratar med folk så får man heller inte veta något!!!

För den delen så är det så många som inte haft knöl i bröstet men som fått känna på min så de vet hur den kan kännas. Iaf denna sort :)