Jag är nog odödlig tror jag bestämt!!!

Såhär avslappnad var jag faktiskt i morse innen vi begav oss in till Karolinska för att träffa bröstkirurgen.

Fast knölarna hittar jag knappt längre.

Eller rättare sagt. Knölar överallt skulle jag vilja säga. Det känns som om brösten minskar för varje dag som går nu. Alltså... det grammen som försvinner lite då och då behöver absolut inte lossna från brösten! Det blir ju ingenting kvar!! Det finns fortfarande lite att ta från magen så det skulle vara bättre men det får tydligen inte jag bestämma :)

Träff med bröstkirurg som knådade igenom brösten totalt och som inte hittade någon konstig knöl alls. Ner till mammografin och där fanns det heller ingenting för att sedan avsluta med ultraljud.

Inga knölar någonstans!!!!! Jag är ODÖDLIG!!! Måste firas!!! Det blir till att fira i helgen med besök i Nässjö till min dotter och sedan Ullared :) Så får det bli!!

Men det roligaste var när jag pratade med doktorn om knölarna. Jag är så säker på att det har med min viktminskning att göra. Mensen har gjort precis som den velat i ett halvår och då betyder det ju att något är lite konstigt. Alla mina värden hos alla doktorer är utmärkta så jag har absolut inget fel någonstans.

När jag berättade att jag gått ner 20 kg!! så höll hon nästan på att trilla av stolen och höjde rösten...... 20 kg!! vad har du gjort då??? svält dig??

Jag som knappt varit hungrig sedan jag började tappa i vikt med min nya lchf livsstil :)

Men en sak kan jag säga... mammografin är trevligare att göra när man har mer fläsk på kroppen eller iaf i brösten. Röntgensjuksköterskan fick rappa på i fötterna när bilden skulle tas så jag slapp stå där för länge.

Sååååå..... vilken erfarenhet rikare jag är nu!! Det är lite konstigt det här.. jag vet att jag är extremt öppen med massa saker. Och när jag nu pratat med folk om knölen i bröstet så visar det sig att nästan var och varannan människa haft godartade knölar i brösten.

De som haft bröstcancer vet man ju om såklart av olika anledningar.

Knölar i bröst och städhjälp i hemmet är alltså något som folk inte pratar om. När vi hade en "Rut" hemma så visade det sig att det hade var och varannan människa även där :) Men ingen ville prata om det för det var lite skämmigt.

Jag har tydligen inga hemligheter och tror tydligen oxå väldigt höga tankar om mig själv att folk ska vara intresserade av att prata med mig om såna här saker :))

Jaja... om man inte pratar med folk så får man heller inte veta något!!!

För den delen så är det så många som inte haft knöl i bröstet men som fått känna på min så de vet hur den kan kännas. Iaf denna sort :)