3 år senare

Jahapp........ Vad säger man.... Jag har precis läst igenom alla mina kaxiga inlägg tidigare i denna blogg när jag gick från, i mina ögon en "tjockis" till en smalis.

På dessa 3 år har det hänt mycket i livet. Precis som för alla andra människor.
Men vi är alla skapta på olika sätt med olika styrkor o svagheter.

Det första som hände var utmaningen att försöka hålla den vikten jag hade kommit ner till.
Stört omöjligt eftersom jag som människa fungerar som så att när jag nått målet så slappnar jag av.

Jag började tillåta mig lite mer o mer avsteg från lchf kosten vilket betyder att jag stoppade i mig liiiite mer kolhydrater än jag hade gjort under tiden som jag rasade i vikt.

Med andra ord så gick jag upp lite i vikt men där hade jag faktiskt världens bästa ursäkt!!
Ursäkten bestod i att det var ok att gå upp något kanske i värsta fall några kilon eftersom jag ville hitta en vikt som jag kunde fortsätta leva med.

Under dessa 3 år har jag även gått igenom en operation där livmodern togs bort som höll på att sluta i graven efter komplikationer.

Jag har slutat att röka.......... Det är, på riktigt, mycket lättare att gå ner i vikt när man röker eftersom man alltid har en belöning i cigaretterna och blir man  hungrig kan man alltid ta en cigg så går den värsta hungerkänslan över.
Cigaretter kan faktiskt trösta det mesta som händer i kroppen.
Jag brukade få i mig ca 2 paket om dagen. Mycket belöningar blev det!

När man gör saker i livet som på något sätt blir livsavgörande så reagerar huvudet lite som det vill.
Med livsavgörande menar jag stora saker som händer i livet och som faktiskt känns lite som på liv eller död.

Mina 20 kilon som jag jobbade bort är tyvärr tillbaks.
Jag har självklart ursäkter för detta och jag kommer absolut skylla en stoooooor del av detta på de satans ciggen som fungerar som belöning, tröst, uppåttjack, sömnmedel, sällskap..... Jag kan hålla på hur länge som helst o analysera ciggen och det ska jag men inte i detta inlägg.

Jag är väldigt hård mot mig själv vilket gör allt mycket jobbigare och jag ser tyvärr mina 3 år som ett litet misslyckande efter jag gärna hade velat visa hela världen att man kan gå igenom en operation, sluta röka och lite andra saker utan att gå upp i vikt.

Tyvärr så funkade det inte som jag önskade. Vet du, det finns ingenting som går av sig själv utan att vi får jobba hårt för det. Så enkelt är det.

Det sjukaste av allt är, som gammal rökare, att jag, på något sätt tror att jag kunnat behålla min smala kropp om jag fortsatt röka.
Kanske..... Kanske inte...... Jag är glad över att INTE vara en slav under nikotinet men tyvärr är jag tillbaks till att vara en slav under sockret istället.

Men precis i detta nu tar jag på mig joggingskorna och går ut på en powerwalk för jag har inte tränat sen i höstas av olika anledningar eller om man kallar anledningar för ursäkter istället så går det lika bra.
Jag har precis sett en film på SVT som heter Sockerfilmen. Väldigt intressant och jag vågar inte ens tänka på hur det ser ut inne i min kropp efter allt socker som återigen fått tagit över mitt liv.

Men som sagt..... Jag beger mig nu ut på en liten motionsvända.