söndag 4 december 2011

Provrum är knäckande!!

Provrummen i butiker kan verkligen knäcka vem som helst!!

Här åker jag inte till stan för att shoppa loss. Absolut inga byxor för jag ska iaf tappa 2 kilo till först!
Tänk att byxor är verkligen en sååå ångestladdad produkt.

Medans jag vandrat uppåt i storlekarna så sa jag till min kompis när jag skulle handla jeans att frågan är vad som är kvar när man passerat 44 i storlek.
Då är det ingen lek längre!! (jag var då uppe i storlek 42) Köpte naturligtvis alltid stretch så allt fläsk fick plats. Och vilken kvalitet är det på stretch byxor då?
Man går och drar i dem eftersom de liksom har en förmåga att vilja lägga sig under magen.

Om man har 10 par byxor så känns säkert kvaliteten bätre eftersom man inte nöter så mycket på dem :)
OCH! Man får alltid det som man betalar för.

Jag har för ett par veckor sedan kommit i ett par LeeJeans som jag inte kunnat använda på 4 år.
Det är INTE stretch :)) Och idag märker jag att även de börjar sitta lösare på låren!
Världens bästa present!

Hur som helst så skulle vi shoppa av bara.... Allt jag hittade var en underbar klänning i storlek medium.
(har haft large tidigare så man slipper gå och o hålla in magen så mycket för det blir så jobbigt och för att fläsket sprutar ut i armhålor bl.a.)
Men tänk att när jag stod där inne bland alla speglar så kändes det som om det inte hänt något alls i viktminskningen!
Man kan ju bli totalt knäckt!!

Men det där skakade jag av mig idag när jag tog på mig mina Lee jeans och vågen fortfarande står på 9,6 kilo minus :))

Vad gör dem med speglarna undrar jag bara!!!

Ja ja... Så här såg jag ut till sommaren 2011 iaf.

 Och så här 28 november 2011. Nu råkar jag vara blond men det är en helt annan sak :)
Den klänningen som jag har på mig här har jag heller inte kunnat använda på en herrejösses massa år!

Ser ni att det är minimalt med dubbelhaka kvar?
Frågan är hur mycket vikt som sitter i en dubbelhaka!

Hörrni... ni som håller på och jojjobantar och har provat alla möjliga olika dieter.
Fundera allvarligt på vad som känns bäst. (måtte jag kunna hålla min vikt bara när jag kommit ner till målet)
Att hålla på och vandra ner i vikt och sedan upp igen eller försöka hitta en livsstil som faktiskt kan funka?

Jag är fundersam vareviga dag på om jag verkligen har fokus att fortsätta leva mitt liv efter denna stil.
Fast det känns verkligen så! Man mår så mycket bättre i kroppen.

Jag vill vara smal! Jag vill inte ha ont i fötterna varje morgon (har jag haft i flera år)
Jag vill inte behöva springa på toa 3 gånger om dagen och bajsa och bäva för den stackaren som kommer efteråt :),
Jag tycker att det är jätteskönt att inte magen är i vägen när jag tar på mig skorna,
Jag har absolut ingen panik längre när jag blir hungrig eftersom man inte blir hungrig på samma sätt som när man äter kolhydrater och socker och blodsockret håller sig på en jämn nivå.

Mina fötter värker mindre idag.
Mina fötter har gått ner en storlek.
Jag snarkar mindre.
Jag är mycket piggare.
Magen är inte i vägen idag på samma sätt.
Jag kan hoppa in och ur bilar på ett helt annat sätt.

Allvarligt talat... detta är helt fantastiskt!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar