Tro inte det värsta med en knöl i bröstet!!

Det är vad man får höra hela tiden. Samtidigt så tas en knöl på största allvar av läkarna. Dubbelmoral??
Jag var till vårdcentralen i måndags morse och träffade en läkare som jag visste skulle känna på bröstet och knölen och sedan fixa en remiss till ks.

Jag hade INTE planerat att knölen skulle vara 2x1 cm. Jag hade heller INTE planerat att han skulle hitta en till knöl i samma bröst. Fast den var baaaara 1x0,5 cm.

Läkaren fastnade en bra stund vid min viktminskning, började kolla BMI och hur lång tid det tagit att gå ner 19 kg.
I efterhand när man tänkt efter lite så kanske frågorna om viktminskningen handlade om att han trodde att jag hade cancer i hela kroppen eller så :)

Min viktminskning har varit fullkomligt egenvald och lycksam :)

Direkt efter läkaren så åkte jag in till radiumhemmet för punktering av bröstet. Punktionsenheten tror jag att det hette :)) kändes som någon film med poliser i. Ni vet, hundenheter, narkotikaenheten mm.mm.
Jag har nog tittat lite för mycket på tv!

Vi hade sån tur att det var mitt i industrisemestern så det var ingen kö över huvud taget. Jag hann knappt förbereda mig på vad som skulle hända.
Jag har ett fint kontrollbehov! :)

Händelseförloppet:
Sköterskan hämtar in oss.
-Varsågod och sitt på britsen och ta av dig på överkroppen.
-ok
-läkaren står utanför dörren.
-Men ska ni sticka mig med en spruta i bröstet nu???
-Ja det ska vi.
-men jag får väl bedövning först??!!
-nej, det får du inte.
-Men det trodde jag!!
-sprutan känns som ett blodprov i armen fast det är med en finare nål, säger hon och ler. Är du rädd för sprutor?
- jag tycker inte om dem nej, så när läkaren kommer in genom dörren så ska hon direkt ta fram sprutan då eller???
-ja det ska hon.
-ok, jag måste bara ha kontroll (jag brukar kunna svimma när jag ska ta sprutor) ( fast det kanske var hundra år sedan förresten för att jag har insett att man bara måste göra det)
Läkaren kommer in och klämmer lite och tar fram sprutan. Valen man har nu är ju att bryta ihop och få panik eller gilla läget och få det gjort.
Jag valde det senare :)

Läkaren var så duktig!!! 1 stick i varje knöl. Det gick ju på ett kick!!! Och......fokus var att få det gjort!! Finns absolut inga alternativ!!
Jag hade kunnat brutit ihop totalt och ställt till med värsta scenerna och fått panikångest och en massa saker.
Men då hade vi ju aldrig kommit hem igen!! Det bästa av allt ar att det inte gjorde ett dugg ont :) förstå om jag ställt till med en scen för det där!! Det hade varit riktigt pinsamt!!

Nu är det då bara en veckas väntan på svaret. Knölrackaren är kvar med samma storlek som i fredags. Den andra knölen hittar jag inte men det gjorde jag inte i måndags heller och det är ju ännu läskigare.
Ska vi gå runt med knölar i bröstet som vi inte vet om???

Efter sjukbesöket hade jag en sjuk energi!! Jag jobbade för fulla muggar. Men när jag kom hem..... Det var som att dra ut en propp. Heeeeelt slut. Vad tror ni man gör då???
Man sätter sig och googlar på bröstcancerbloggar såklart!! Man ska verkligen på riktigt gräva ner sig och läsa det värsta.

Igår ringde läkaren till mig igen och sa att han skickar en remiss till en bröstkirurg!! Öööööööhhhhhhh...... Jag skulle INTE oroa mig...... Läkaren sa att han tarcdetpå största allvar och ser det värsta så jag får rätt hjälp direkt OM det är elakartat.
Men det behöööööver absolut inte vara så, så tro inte det värsta!!

Nä nä.....

Jag hade även en teori på att om läkaren från vårdcentralen ringer om svaren så är det lugnt. Men om det är elakartat så kommer dem ringa direkt från ks.
Det stämde inte alls sa läkaren.
Men nu ska tydligen bröstkirurgen ringa om svaren så vi får se hur det blir.

Hur som helst så har många av mina kompisar fått känna på min knöl så de förstår hur det kan kännas i bröstet. Många av dem som läste mitt förra blogginlägg började leta efter konstiga knölar :))
Men hörrni!! Max en gång i månaden ska man känna efter knölar och då absolut inte före mens!!

Känner mig konstigt lugn iaf även om man pratar om det mycket. Vi får liksom ta det som det kommer. Just nu kan vi inte göra något mer än att vänta och så kanske analysera lite oxå då :))

Men jag lovar er.... Om ni aldrig känt en knöl i bröstet så går det absolut inte att sätta sig in i känslan av att hitta en. Men den erfarenheten har jag nu!!
En erfarenhet som jag aldrig kommer glömma!

Livet är lärorikt!!!