Knölen var snäll!

Läkaren ringde och sa att det INTE var några elaka celler i knölen :)

Vilken energi jag fick då!! Det var nästan som att få livet tillbaks. Det låter kanske lite överdrivet men inget blir måttligt när man väntar på ett sånt provsvar.
Jag ska fortfarande till bröstkirurgen så hon kan ta ställning till om knölen ska bort eller inte.
Vi får nog hoppas på att den ska bort för hur vet man annars när man får nya knölar??
Om man nu får några fler :)

Det var någon bröstvävnad som klumpat till sig. Alltså.... jag förstår inte så mycket men jag får nog svar den 7 augsti. Men det är fantastiskt vad snabbt de jobbar när det händer en sån här grej!!
Man ska INTE klaga på sjukvården!! Vi har det rätt bra iaf :))

Så från och med nu så är det bröstklämmardag runt den 20:e varje månad!! Om man inte ska ha mens då såklart för då får man absolut inte klämma och känna efter knölar. Men om mensen är på väg att ta slut går det bra! :))
Upptäck knölarna i tid tjejer!!!

Nästa inlägg får bli lite god mat istället!! Jag har visst tappat 19,5 kilo nu förresten. Det beror INTE på knölen! Helt valfritt fast ju gör jag absolut ingenting extra för att tappa i vikt.
Men gränsen måste snart vara nådd. Förmodligen så tappar man en stund till för att sedan gå upp något kilo och då hitta sin målvikt.
Fast då stannar jag hellre här på 60,5 kilo till mina 166 cm.

Så jäkla snygg kropp har jag nu!! Vilka kläder jag kan använda!! Det är en ny värld att komma från den kurviga, svullna, mulliga sidan till denna.

Förstår ni vilken påfrestning det varit för mina fötter att knalla runt i höga pumps med 19,5 kilo extra???

Nu är det lättare :))

Tro inte det värsta med en knöl i bröstet!!

Det är vad man får höra hela tiden. Samtidigt så tas en knöl på största allvar av läkarna. Dubbelmoral??
Jag var till vårdcentralen i måndags morse och träffade en läkare som jag visste skulle känna på bröstet och knölen och sedan fixa en remiss till ks.

Jag hade INTE planerat att knölen skulle vara 2x1 cm. Jag hade heller INTE planerat att han skulle hitta en till knöl i samma bröst. Fast den var baaaara 1x0,5 cm.

Läkaren fastnade en bra stund vid min viktminskning, började kolla BMI och hur lång tid det tagit att gå ner 19 kg.
I efterhand när man tänkt efter lite så kanske frågorna om viktminskningen handlade om att han trodde att jag hade cancer i hela kroppen eller så :)

Min viktminskning har varit fullkomligt egenvald och lycksam :)

Direkt efter läkaren så åkte jag in till radiumhemmet för punktering av bröstet. Punktionsenheten tror jag att det hette :)) kändes som någon film med poliser i. Ni vet, hundenheter, narkotikaenheten mm.mm.
Jag har nog tittat lite för mycket på tv!

Vi hade sån tur att det var mitt i industrisemestern så det var ingen kö över huvud taget. Jag hann knappt förbereda mig på vad som skulle hända.
Jag har ett fint kontrollbehov! :)

Händelseförloppet:
Sköterskan hämtar in oss.
-Varsågod och sitt på britsen och ta av dig på överkroppen.
-ok
-läkaren står utanför dörren.
-Men ska ni sticka mig med en spruta i bröstet nu???
-Ja det ska vi.
-men jag får väl bedövning först??!!
-nej, det får du inte.
-Men det trodde jag!!
-sprutan känns som ett blodprov i armen fast det är med en finare nål, säger hon och ler. Är du rädd för sprutor?
- jag tycker inte om dem nej, så när läkaren kommer in genom dörren så ska hon direkt ta fram sprutan då eller???
-ja det ska hon.
-ok, jag måste bara ha kontroll (jag brukar kunna svimma när jag ska ta sprutor) ( fast det kanske var hundra år sedan förresten för att jag har insett att man bara måste göra det)
Läkaren kommer in och klämmer lite och tar fram sprutan. Valen man har nu är ju att bryta ihop och få panik eller gilla läget och få det gjort.
Jag valde det senare :)

Läkaren var så duktig!!! 1 stick i varje knöl. Det gick ju på ett kick!!! Och......fokus var att få det gjort!! Finns absolut inga alternativ!!
Jag hade kunnat brutit ihop totalt och ställt till med värsta scenerna och fått panikångest och en massa saker.
Men då hade vi ju aldrig kommit hem igen!! Det bästa av allt ar att det inte gjorde ett dugg ont :) förstå om jag ställt till med en scen för det där!! Det hade varit riktigt pinsamt!!

Nu är det då bara en veckas väntan på svaret. Knölrackaren är kvar med samma storlek som i fredags. Den andra knölen hittar jag inte men det gjorde jag inte i måndags heller och det är ju ännu läskigare.
Ska vi gå runt med knölar i bröstet som vi inte vet om???

Efter sjukbesöket hade jag en sjuk energi!! Jag jobbade för fulla muggar. Men när jag kom hem..... Det var som att dra ut en propp. Heeeeelt slut. Vad tror ni man gör då???
Man sätter sig och googlar på bröstcancerbloggar såklart!! Man ska verkligen på riktigt gräva ner sig och läsa det värsta.

Igår ringde läkaren till mig igen och sa att han skickar en remiss till en bröstkirurg!! Öööööööhhhhhhh...... Jag skulle INTE oroa mig...... Läkaren sa att han tarcdetpå största allvar och ser det värsta så jag får rätt hjälp direkt OM det är elakartat.
Men det behöööööver absolut inte vara så, så tro inte det värsta!!

Nä nä.....

Jag hade även en teori på att om läkaren från vårdcentralen ringer om svaren så är det lugnt. Men om det är elakartat så kommer dem ringa direkt från ks.
Det stämde inte alls sa läkaren.
Men nu ska tydligen bröstkirurgen ringa om svaren så vi får se hur det blir.

Hur som helst så har många av mina kompisar fått känna på min knöl så de förstår hur det kan kännas i bröstet. Många av dem som läste mitt förra blogginlägg började leta efter konstiga knölar :))
Men hörrni!! Max en gång i månaden ska man känna efter knölar och då absolut inte före mens!!

Känner mig konstigt lugn iaf även om man pratar om det mycket. Vi får liksom ta det som det kommer. Just nu kan vi inte göra något mer än att vänta och så kanske analysera lite oxå då :))

Men jag lovar er.... Om ni aldrig känt en knöl i bröstet så går det absolut inte att sätta sig in i känslan av att hitta en. Men den erfarenheten har jag nu!!
En erfarenhet som jag aldrig kommer glömma!

Livet är lärorikt!!!

Var kom knölen ifrån??

I fredags morse när jag vaknade så hade jag ett ömt bröst.
Det ömmade ganska så mycket och vad ligger i det ömma?? En knöl!!!

Känslan av att vakna upp och känna en knöl i sitt bröst är ganska så speciell.
Jag har försökt att tänka mig in i känslan när andra människor drabbats men jag tror inte att någon kan föreställa sig känslan.

Om man hittar en knöl i sitt bröst (säkert på andra ställen också) så förknippar jag det direkt till cancer.
Jag kanske låter som en drama queen men jag är nog inte helt ensam om den känslan.
Det är så sjukt mycket cancer överallt så man börjar ibland fundera på om den smittar som en förkylning!
Så, alltså....när man hittar den där knölen......

Mina första tankar var att nu kommer jag kunna ta mig över min spyfobi eftersom man ofta mår illa efter cellgift behandlingar vad jag förstår.
Jag har alltså inte spytt på 22,5 år så det är en av mina absolut värsta fobier :)

Sen tänkte jag på att jag absolut inte vill vara sjukskriven!!! Herreguuuuud.... Jag är egen företagare och då inte någon lat sådan.
Och när vi nu tagit över lokalen bredvid blomsterpinglan och ska utöka vårt sortiment så vill jag väl inte vara sjuk!!!!
Det är det naturligtvis ingen som vill men nu är det mina tankar som jag berättar om :) alltså måste jag hitta rätt personal på rätt plats så allt kommer flyta så bra som möjligt. Ok.... Men jag kanske inte behöver vara sjukskriven.... Vad gör jag när tappar mitt hår? Inga problem. Jag är inte rädd för att starta en egen trend :))
Jag är ju blomsterpinglan och jag går oftast min alldeles egna väg kläd och färg mässigt.
Vilken tur förresten att jag tecknat bra sjukvårdsförsäkring!!

Sen gick jag ner till köket där min sambo var och berättade by the way när jag satte på mitt kaffe att jag hittat en knöl i bröstet.
Så sätter jag mig ner i soffan och tar fram ipaden och börjar googla.
Då kom tårarna!!!
Det är en skräck!!! Men så lugnar man ser sig lite och läser på internet.
2 av 3 som söker för knölar i bröstet är ofarliga. Ok.....
80% av dem som får bröstcancer överlever.
Japp...... Fast det spelar ingen roll!!!!

Sen skickar jag sms till 2 vänner och frågar om jag fått bröstcancer nu. (jag kanske är lite dramaqueen iaf :)))
Nej nej!!! Det behöver absolut inte vara farligt!!! Det kan vara en körtel eller fett knöl.
Men hallå!! Jag har ju inte speciellt mycket fett kvar på min kropp efter 19 kilo viktras!! Brösten har absolut inget fett kvar!!

Jaja.... Ring och beställ tid hos doktorn!! Det där ska kollas upp!!
Sagt och gjort.. I bilen på väg till en kund så får jag prata med en sköterska som kunde erbjuda en tid på förmiddagen samma dag.
Men jag är egen företagare :) så min deal med henne var i såna fall att det absolut INTE fick bli någon försening eftersom jag skulle ut och dekorera blommor i en kyrka inför en begravning.
Jag fick en tid på måndag istället för hon var lite orolig över att jag kanske inte skulle höra vad läkaren sa annars.

Så är sitter jag nu.... Lugn som bara den... Tror jag.... Fast ändå skiträdd..... Folk har sagt till mig att inte måla fan på väggen men jag tror att det är lättare sagt än gjort.
Sen är jag en hysteriskt analyserande person och ska analysera ner saker i mikro bitar.
Och jag tror att det är ett försvar som jag alltid använder mig av. Om jag tänker det värsta så kan det bara bli bättre.
Jag är ingen negativt tänkande människa men jag är ofta realistisk.
Realist kontra negativt är olika saker!! Kom ihåg det!!

Det funkar faktiskt inte att stoppa huvudet i sanden eller att blunda och tro att det ska vara borta när man tittar upp.
För en stund sen när jag kollade läget om knölen kanske var borta så..... Den låg kvar där. Hård och rund i nedre delen av högra bröstet.
Vad gör du där din rackare!!!???

Låt mig få fortsätta njuta av livet med allt vad det innebär!! Ofta brukar jag tänka på att jag har haft så himla mycket tur i livet.
Tur med underbara barn, barnbarn, sambo, hus, hundar, villa, vänner, nyrenoverat kök (inte helt klart än) företag som går bra och nu expanderar + en massa andra saker.... Men så kommer jag på att det inte är tur.
Jag har jobbat hårt för att vara där jag är idag!! Ingenting får man gratis!! Ger man så får man.

För den delen.... Skulle det nu mot förmodan vara en knöl som inte bara är en fettknöl eller körtel så kommer vi lösa det iaf.
För det finns inga alternativ. Det gör det inte för någon.
Lös problemet!! Ta steg för steg och vandra igenom problemen så blir det bra till slut.

Så.... Smal och snygg kliver jag i morgon upp på vårdcentralen i Väsby och pratar med farbror doktorn så får vi se vad som händer :) jag var tvungen att skriva smal och snygg för det är jag jäkligt stolt över att jag klarat av. Att bli smal alltså :))

Men vet ni vad..... En mycket fascinerande sak och lärorikt var att vakna upp och hitta knölen och sen se hur man reagerade vidare på det.
Mycket tårar och tankar men samtidigt så kommer jag förstå varenda människa som drabbas av detta!!
En erfarenhet till rikare med andra ord :))

Så, nu har jag skrivit av mig lite så nu är det nog dags att gå och lägga sig så jag kan vakna tidigt i morgon bitti för jobb och sedan läkare.

Fortsättning följer.......

Lchf rabarberpaj från lchfklubben

Vi håller på och renoverar vårat kök så jag har inte haft någon som helst plats för att baka eller lagat mat.
Vi har levt på kebabsallad, grillat kött med bea, tjockkorv med Skagen eller räksallad.
Ganska enformigt faktiskt.
Men det är det värt eftersom jag får världens arbetsbänkar att fixa vid sen :))


När vi var ute med husvagnen över midsommar så bakade jag o lagade mat som en galning. Så roligt!!! (vi bodde när köket på campingen så jag tog över en ugn där)
Det blev tigerkaka, Janssons på rättika, "potatisgratäng" på rättika.
Alla recepten hämtade från Åses blogg 56 kilo.

Nu har Lchf klubben lagt ut recept på rabarber och jordgubbspaj.
www.lchfklubben.se

Jag kan inte lägga ut receptet här just ju tyvärr.

Men i smuldegen så skulle man ha fibrex. Blir nog lite knaprigare då typ som havregryn fick jag förklarat för mig.
Men jag hade inget fibrex så jag tog kruskakli istället. Gick så bra!!

Till vaniljsåsen skulle man ha kesella men det hade jag inte heller så jag tog crème cheese istället. Typ som philadelphiaost.
Gick oxå så himla bra!!!




Så nu har jag invigt nya spisen och köket (som absolut inte är klart men på god väg) njutit av rabarberpaj med vaniljsås och sitter ute i trädgården i ett vindstilla Upplands Väsby och har det så härligt!! ( myggjävlarna får gärna försvinna :)

Livet är gott helt enkelt och jag är nere på 61,1 kg. Alltså minus 18,9 kg och så här lite har jag inte vägt sen innan jag blev gravid och då var jag 18 år.
Helt ok faktiskt!!!