Idag och några år tillbaks

Detta är idag den 16 april och -15,6 kilo. Känns räääääätt så bra faktiskt :)

Det roliga är bara nu när man gått ner i vikt så kommer kommentarerna:

-Men nu ska du väl inte gå ner mer i vikt??

-Huuuur mycket ska du gå ner egentligen??

-Hoppas du kan hålla det där bara (med ett litet leende)

-Har du inte tröttnat på dieten?

-Du har väl börjat träna mycket?

Förstår ni hur mycket detta väcker i människor :) De flesta har ju faktiskt en egen önskan om att gå ner i vikt men som inte vet hur man ska gå tillväga.

Man skyller på allt möjligt.

-En gammal "krigsskada"

-Jag är INTE sockermissbrukare

-Jag äter nästan aldrig kaffebröd eller godis.

-Jag kan absolut inte leva utan.... bla bla bla.

Med andra ord.... folk är enromt imponerade över att jag lyckas... och mår bra... och inte är hungrig.

Skillnaden är bara att jag inte "går på en diet"

Jag har lagt om mitt liv till lågkolhydrat kost med bra fetter.

Observera detta nu :)

Och inte är det tråkigt heller utan så galet mycket enklare!!

Och...jag har INTE börjat träna än.

Tror ni på riktigt att jag vill de ut så här igen?

Med tanke på mitt sockermissbruk så är jag så feg att jag absolut INTE vågar stoppa en godisbit i munnen.

Jag är någe så sjuuukt godissugen! Jag fick ett JÄTTESTORT påskägg i påskas och när jag öppnade det för att titta inuti så låg det (kändes det som) bara alla mina favoritgodisar!!

Gele hjärtan... äääälskar...

Gele grodor.... äääälskar....

Jag luktade och klämde och var tvungen att stänga igen locket på ägget.

Alltså... suget i munnen och fingrarna .... oj oj...

Sen var jag tvungen att öppna det lika fort igen och titta ner i det igen... lukta.. klämma....

Jag minns det fortfarande exakt som det var... lukten..konsistensen... tycker ni att det låter som om jag är botad än?? Tycker ni att det låter som om jag kanske skulle smaka bara en??

Absolut INTE!!!

Allvarligt talat.... jag vågar inte! Jag är så rädd för att det inte ska finns något stopp som det var innan jag ändrade kosten. Jag litar inte på mig själv ett endaste dugg då.

 Jag har faktiskt syndat en gång... Vi var på Solvalla för ett par veckor sedan, ett antal tjejer och desserten som kom in var en mjölkchoklad pannacotta med nån hallongrej på. Jag kände att det var NU som jag skulle synda lite.
Stoppade i skeden.... herreguuud vad sött det var!!.... fast gott.... typ.... bara en sked till..... kanske lite mer.... får jag ont i magen snart då??.... lite mer ändå :).... hur farligt kan det vara?? när jag ätit upp hälften så ställde jag bort desserten... men tänk att jag var tvungen att stoppa i mig så mycket som hälften!!
Detta förbaskade socker... MAN KAN INTE SLUTA!! Fast det kunde jag ju :))
Det finns karaktär i denna kropp! :)) Till middagen så var det majskyckling och potatis och någon grönsaksröra. Potatisen fick vara :)

 Men tänk att på exakt ett halvår så har jag stoppat i mig äkta socker en enda gång!
Nu träffar och här jag fler och fler som ska testa lchf i en månad typ.... ja ja....gör det då. Men man går garanterat upp igen när man börjar stoppa i sig socker och för mycket kolhydrater.
Det går alldeles utmärkt att vara utan! Annars hade vi inte varit överviktiga!!

Och det roliga är just den där kommentaren från lite överviktiga människor (inte så tjocka som jag var) att- nu ska du INTE gå ner mer i vikt.... Jag har tagit beslutet att kroppen själv får välja vart jag ska sluta.

Jag äter.. jag mår bra... jag fortsätter gå ner i vikt... sakta sakta men ändå... vi får väl se när det tar stopp :)

Så till er som säger till människor som har lyckats med olika grejer som brukar vara tuffa eller jobbiga... (detta gäller verkligen mig med) ... se lyckan och glädjen i dem istället för att skydda dig med ett eget försvar för att du själv inte har lyckats... Jag ska iaf försöka skärpa mig med den saken :) När jag säger något annat så är jag bara avundsjuk och då är det bättre att erkänna det :)